Tangled up in blue

Växlar halvt mellan människans utveckling och ord som Australopithecus och ett samhällsarbete om massakern i Srebrenica och ord som folkmord och folkrätt. Man kan minst sagt säga att allting i mitt huvud är en enda röra samtidigt som jag har ont i ena pekfingret. Lyssnar för tillfället på When I grow up. Och nej, inte med The Pussycat Dolls utan First Aid Kit, för jag har bra musiksmak, sorry. Men nu bytte Spotify låt till I'm Glad I'm Not a Proud American med Miss Li, också en bra låt.

Bara tanken av hur mycket plugg jag har kvar gör mig aningen nedstämd. Jag hade hellre befunnit mig i en stor, fin trädgård med körsbärsträd. Där hade jag ätit massvis med körsbär. Fast nä. körsbär får mig att tänka på Bosnien och när jag plockade körsbär där. Det var inte i en stor, vacker trädgård. Det var bakom den granatshålstäckta lägenhetsbyggnaden som min farmor och farfar bodde i och jag sprang runt som en galning i det höga gräset till körsbärsträden. Mums, körsbär.

Nu när jag tänker på det så är det inte jättelång tid kvar till sommaren. Fem månader ungefär. Jag vill ha sommar. men först vill jag ha Granada, Prag, bal, student och sen sommar. Åhh, sommar. Bara smaka på ordet; sommar, sommar, sommar! Nästan lika gott som tanken på körsbär!

Nä usch, nu har jag flummat och bettet mig som en konstig mentalstörd galning. Nu är det dags att återgå till; Hej jag ska bli någonting i framtiden och måste ha bra betyg. Därför jag sitter och skriver på en upsats som skulle ha varit klar för två månader sedan!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback